Blicka framåt

Nu har det gått några dagar sedan det hemska hände och man måste försöka se framåt och leta rätt på den borttappade motivationen.

Vi var faktiskt väg med Gullan på fredagen och tränade och hon skötte sig bra. Något pigg och drog två varv i egen fart innan jag kunde få tag på henne 😉 Var tur att vi kom iväg för annars är ju risken stor att man totalt klappar ihop. Emma red henne idag och hon skötte sig bra då med, 4½km canter borde bränt lite fett.

Nu har vi fått lite ”tips” om vad felet kunde ha varit på Kasira så vi får forska vidare i det hela. Även om det inte ändrar på något så skulle det ändå vara skönt att kunna få någon typ av förklaring på hennes beteende.

Tur att lillskiten växer och frodas. Han är ju bara så söt att titta på. Vi har alla hagarna utan för fönstrena så jag kan titta på när han och morsan räjsar i hagen 🙂

Himmel och helvete

Gårdagen var verkligen ett bevis på att tillvaron kan ändras snabbt.

Först fick jag reda på att jag klarad provet från amatörtränare kursen 🙂 Det var riktigt skönt att ha den biten klar. Nu ska jag ansöka om min licens och vi siktar på att kvala Gullan den 11 juli.

Men sen gick det bara utför.

Jag och Emma skulle ut och rida en sväng på Gullan och Kasira. När vi båda var klara med sadling och tränsning hör jag bara världens jävla brak innefrån stallet där Emma och Kasira står. När jag tittar in ser jag mardrömsscenen.

Kasira ligger på rygg/sidan mellan två stolpar och väggen, med huvudet i en väldigt konstig vinkel. Hon har helt enkelt flippat totalt och slängt sig handlöst bakåt. Det aldra konstigaste är att hon var helt lös på gången, och det var inget hon blev rädd för eller något annat som skulle kunna få henne att reagera så här.

Ganska snabbt insåg vi att detta INTE kommer sluta lyckligt. Först var hon helt apatisk och ville inte ens försöka resa sig. Men när hon väl började sprattla för att komma upp såg vi att hon inte klarade att resa sig. Det såg ut som om hon inte ”hittade fäste” utan hon bara sprattlade i panik.

Kan säga att detta var den värsta syn jag någonsin varit med om. En livrädd, blödande häst i dödsångest. Jag kommer ha mardrömmar i flera år framöver.

Det var bara att kasta sig på telefonen och få tag på veterinären. Som tur var fanns han bara 10 minuter bort men dom minutrarna var dom längsta jag upplevt. Vi gick faktiskt ut ur stallet och stängde dörren för att slippa höra och se henne medans vi väntade. Hon hade ju iallafall Gullan som sällskap och vi kunde/vågade inte gå fram till henne eftersom hon kastade sig runt, runt.

När veterinären kom gick han bara in i stallet, tittade på henne och gick och hämtade avlivningsvätskan och då var det hela över på någon minut. Det var riktigt skönt när man såg henne slappna av för då visste man att hon inte led längre.

Stackars lilla, rara, söta och supergoa häst. Att behöva sluta så här är fruktansvärt.

Om man nu ska vara riktigt krass och försöka se något positivt i det hela är det att det faktiskt hände i stallet och inte i transporten eller när någon av oss satt på. Hon har nämligen flippat så här ett antal gånger förut men då har man hela tiden tyckts sig hitta en förklaring. Men ser man tillbaka på det så har det egentligen inte funnits några ”riktiga” anledningar till dom tidigare utbrotten heller.

Hon var super snäll och go om man pratade med henne i boxen eller i hagen. Och även oftast när man red och jobbade med henne. Men hon har gjort några saker som gör att man så här i efterhand börjar under om det verkligen stod riktigt rätt till där inne?!

Det lär vi väl aldrig få reda på och det gör ju inte det hela mindre hemskt. Motivationen att fortsätta träna är väldigt låg just nu men samtidigt vet man ju att det faktiskt brukar vara kul och gå bra.

Lilla älskade, söta häst. Nu har du det iallafall bra!

Söta lilla hästen :(

 

Sötaste lilla pluttan. Nu är hon på dom evigt gröna ängarna 😦

Den besvärliga lilla bruna

Jäkla lilla skit häst att vara pigg och bångstyrig. Hon har ju stått i tre veckor efter att hon lyckdes krångla sig under bakbommen i transporten. Men nu är hon bra i ryggen och igår var första gången på tre veckor som vi red henne. Då red Emma och Kasira var ju inte supersamarbetsvillig utan tyckte mest att Emma var dum som inte lät henne springa som hon ville.

Idag var hon inte mycket bättre. Jag han skritta ett varv i hagen innan hon tyckte att nu får det vara bra. Vad hon gjorde för konstig rörelse vet jag inte riktigt, som en blandning mellan bockning, ryggning, spinn, stegring och skänkelvikning. Jag satt inte kvar 😉

Som tur var hade vi varit smarta nog att stänga grinden innan vi började rida. Och det var ju tur det för så som hon bockade och räsade runt i hagen hade hon nog varit halvvägs till Herrljunga innan vi fångat henne.

Sen skötte hon sig ju lite bättre men hon var ju inte speciellt samarbetsvillig. Hon knorrade mest och gick och tittade upp i himlen. Det som funkade bäst var en aningens ökad galopp.

Knashäst, men man kan ju knappast förvänta sig något annat när hon bara gått i hagen.

Äntligen sommar

Idag har det varit hur skönt väder som helst. Och det bästa är att det luktar sommar dvs häst, blommor, damm, hästskit i en härlig blandning 😉

Min hjärna är helt full efter alla lektioner idag. Foderlära och propositioner. Värst är ju propparna, detta att lära sig räkna ut vilken vikt häst får i ett visst lopp är ju rena soppan. Men tydligen blir det enkelt efter ett tag. Efter hur många år då?

Men kul som sjutton är det 🙂

Emma red Gullan idag och lilla hästen skötte sig alldeles utmärkt. Kul att se hur NÖJD hon är när hon får springa.

Här kommer lite mera nya bilder på hästarna.

 En aningen suddig bild på Vilda & Maja

Söta Kasira och söta Petter 😀

”Bred-arslad” 😉

Kanon och katastrof!

Igår var det verkligen väldigt skilda känslor.

Vi hade bestämt att vi skulle åka med Gullan och Kasira till ridklubben för att hoppträna själva (dvs utan tränare).

När Emma hämtade hästarna i hagen hade Kasira tappat en sko IGEN! Om man nu ska försöka se något positivt i det hela var det väl att det inte var samma som hon har tappat hundra gånger förut utan skon på den andra hoven. Men eftersom hon inte var jätteöm i den hoven så tänkte vi ta med henne och miljöträna henne, alltså träna på att åka transport och komma till nytt ställe.

Så vi gjorde iordning hästarna och tog ut Kasira först för att lasta. När vi skulle åka i torsdags tog det ju 1 1/2 timme att lasta henne. Igår gick hon rätt på hur lugnt som helst. Men sen gick det åt helvete 😦

Vi stängde bommen bakom henne och jag stog kvar i transporten medans Emma gick in och skulle fylla ett hönär innan vi hämtade Gullan. Och Kasira stog lugnt och fint därinne när hon helt plötsligt utan minsta förvarning för världens panik och kastar sig bakåt. Och det är här hon lyckas med något som jag aldrig sett eller ens hört om att en häst gjort förut.

Hon fastnar UNDER BAKBOMMEN!

Gissa om man får lite panik när man inser att hästen sitter fast. Det värsta var att hon pep/grät för det måste ju såklart gjort jätteont plus att hon var rädd. Dom sekunderna innan vi fick loss bommen var evighetslånga.

När hon väl var loss såg hon helt förvirrad ut och skrittade sakta iväg på stallplanen, lilla hästen. Otroligt nog så gick det utan några större problem att lasta henne några gånger till utan problem. Men det blev ju ingen resa för henne. Hon blev väldigt öm i ryggen men det blev nog inte så farligt som vi först trodde när vi såg henne för då trodde vi ryggen skulle gå av 😦 Men vi fattar verkligen inte vad som fick henne att reagera som hon gjorde. Ingen av oss hörde något och hon var ju helt lugn precis sekunden innan. Man blir aldrig klok på dessa rara djur!

Nu blir det lastträning av henne varje kväll plus att vi nu har gjort nya fästen och sänkt bommen på hennes sida. Så nu SKA hon inte kunna få under sin rumpa där. Men då lyckas hon väl med nåt annat 😉

Så istället för Gullan och Kasira blev det Maja och Gullan som fick åka. Och både dom skötte sig superbra.

Maja tyckte det var riktigt kul att få komma iväg och bli lite ompysslad och uppmärksammad. Och hon älskar att hoppa! Jäkla vad hon satsar mot hindern. Hade mina barn varit lite mera ridvana och lite modigare hade dom haft världens hopponny 🙂

Gullan hoppade också riktigt bra för att (vad jag vet) inte ha gjort det förut. Det var mest det att matte på ryggen ska öva lite också. Är så kul att rida henne när hon är så mjuk och fin, då glömmer (nästan) man alla gånger som hon beter sig som en idiot.

Hon bjöd fint och var helt orädd så det ska bli spännande att se hur hon ska reagera när vi ska på ”riktig” hoppträning.

På lördag blir det en tur igen för då ska vi till Bodil och startboxträna. Ska bli skitkul. Men jag är tveksam till att JAG vill rida in Gullan i startboxen. Hon lär ju inte precis skritta ur den lugnt och fint 😉

Inte den träningen vi hade tänkt oss

Vi skulle ju HOPPträna igår men det byttes till LASTträna.

Kasira höll vi på med i 1 1/2 timme, jättekul. Hon har ju gått in jättesnällt tidigare men såklart inte nu när vi faktiskt skulle någonstans. Det ”positiva” är att hon inte är rädd utan bara jäkligt nonchalant dvs hon skiter i mig. Fördelen är att hon inte kommer få panik när hon väl lärt sig lyssna. Nackdelen är att man blir helt vansinnig på henne 😉

När hon väl gått in åkte vi till Herrljunga ridhus, lastade ur henne, gick två varv på stallplanen där och lastade in henne och åkte hem. DÅ skötte hon sig fint, dom hade hoppträning där så det var lite hästar i rörelse men hon gick runt och tittade och gick direkt in i transporten utan att krångla. Man blir aldrig klok på dom där små djuren.

Sen skulle vi lasta Gullan, som faktiskt kan det här. Där är det också BARA attitydproblem. Men idag gick det betydligt bättre än förra våren då vi fick lämna henne hemma (tur i oturen iåfs). Hon har ju ockå gått på snällt när vi tränat dom senaste veckorna, hennes problem är att hon tycker att hon kan backa (läs slänga) sig ut när hon känner för det. Inte så jättetrevligt.

Efter lite krångel gick det att få henne att gå på en bit, stanna, stå still, backa, gå fram, stanna, backa, stå still, gå fram osv utan att hon gick en massa steg som jag inte sagt.

Gjorde samma sak med henne, lastade och åkte till ridhuset. Där lastade vi ur henne och hon hade väldigt mycket att titta på. Inte riktigt lika cool som Kasira. Och Gullan skulle ju självklart inte gå på direkt för det stog ju två andra hästar där som hon skulle titta på. Hon var en aningens ofokuserad 😉 Men efter lite ”stegövningar” gick hon på och vi kunde åka hem.

Så även om det tyvärr inte blev någon hoppträning så var ju inte gårdagen bortkastade på något sätt för detta var nyttigt både för hästarna och  mig. Även om man inte tycker det just då;)