Nära dödenupplevelse

Blev en längre ridtur med Emma idag. Vi red på Lucas & Bismark och tog en tur bort mot Eggvena/Fölene. Var riktigt skönt ute även om jag gärna hade haft det några grader varmare (det är ju sommar). På hemvägen hittade vi en ny stig som såg fint ut och självklart måste testas.

Den var verkligen jättefin med träskmark med knotiga små träd och riktiga filmvyer på sidorna medans själva stigen gick på en liten ås så det var fast mark. Efter ett bit kom vi fram till ett dike och där skulle vi ha stannat. För efter diket blev det väldigt, väldigt blött. ”Vi vänder” sa vi men det var skillnad i markens bärighet från en meter till en annan. För när Emma vända Bismark så kom han lite ifrån själva ”stigen” och där var det bottenlöst.

Ju mer han försökte ta sig framåt ju mera sjönk han. Som tur var så han Emma slänga sig av så att han fick vara utan någon som störde honom. Och tur i oturen så är han en smart och rätt cool häst så istället för att få totalpanik så stannade han upp. Då stod drygt halva hästen nedsjunken i dy. Men på något sätt så lyckas han kasta sig åt rätt håll och kommer loss. Helt oskadd och inte speciellt skärrad.

Vi var nog mera uppskrämda för man hinner tänka väldigt många tankar på dom få sekunderna som det tog. ”Hit kommer inte räddningstjänsten” ”Hur länge klarar sig en häst i dyn” ”Hur djupt kan han sjunka”

Men som tur var gick allt bra och smarta lilla ”ponnyn” travade glatt hemåt. Emma tror att han kommer drömma mardrömmar inatt 😉 Jäkligt obehagligt att marken bara kan ”försvinna” så där. Har varit med om att man kommit ut på dyig mark förut men aldrig att det varit bottenlöst. Nu har det ju regnat väldigt mycket så det spelade säkert in.

Innan detta hände var ridturen riktigt trevlig. Vi mötte till och med några som var ute och red. Händer nästan aldrig konstigt nog. En fin nordsvensk hade den ena, det gillar vi ju 🙂

Självklart blev det en lång och härlig galopp på fina sandvägen, den är (nästan) helt perfekt för att träna fullbloden nästa år. (Ska bara plocka lite sten innan).

Sötaste lilla ponnyn står glad och nöjd hemma i hagen igen

Fina Lucas som tyckte det var jobbigt att galoppera ut för den låååånga backen 😉

 

One response to this post.

  1. Låter riktigt läskigt!!! Var nära att råka ut för samma sak för ett par år sedan, men vi vände innan det blev alldeles för blött.

    Svara

Lämna ett svar till Sussie Avbryt svar